Leva-perspektiv
En kille med ett starkt personligt varumärke är Thomas Di Leva. Han andas harmoni, lite flum, godhet, kärlek och lugn. På hans webbplats kan man bli Rymdblomma. Bara en sådan grej.
Men exakt hur starkt hans varumärke är insåg jag inte förrän förra veckan då jag hastade mot ett möte med mobiltelefonen i den ena handen och blackberrien i den andra. Jag läste mejl, pratade i telefon och sneddade samtidigt med korta små ettriga steg över ett övergångsställe med lite för små marginaler till trafiken när jag såg en korkskruvslockig kille i kaftan som liksom seglade fram. Inte långsamt. Men verkligen inte raskt. Eller stressigt.
Jag kände mig töntig. Man skulle kunna tro att det var killen i kaftanen som skulle se töntig ut. Men när man med alla sina tidsbesparande (?) teknikgadgets i högsta hugg missar att njuta av solskenet och dessutom gör det precis bredvid hela Sveriges ikon för lugn och harmoni, då är det svårt att inte känna sig lite töntig.
Så i fortsättningen när jag missar att njuta av stunden ska jag tänka mig en liten Di Leva bredvid mig på trottoaren. Leva-perspektiv såhär lagom till arbetsveckans första dag.