Leva-perspektiv
En kille med ett starkt personligt varumärke är Thomas Di Leva. Han andas harmoni, lite flum, godhet, kärlek och lugn. På hans webbplats kan man bli Rymdblomma. Bara en sådan grej.
Men exakt hur starkt hans varumärke är insåg jag inte förrän förra veckan då jag hastade mot ett möte med mobiltelefonen i den ena handen och blackberrien i den andra. Jag läste mejl, pratade i telefon och sneddade samtidigt med korta små ettriga steg över ett övergångsställe med lite för små marginaler till trafiken när jag såg en korkskruvslockig kille i kaftan som liksom seglade fram. Inte långsamt. Men verkligen inte raskt. Eller stressigt.
Jag kände mig töntig. Man skulle kunna tro att det var killen i kaftanen som skulle se töntig ut. Men när man med alla sina tidsbesparande (?) teknikgadgets i högsta hugg missar att njuta av solskenet och dessutom gör det precis bredvid hela Sveriges ikon för lugn och harmoni, då är det svårt att inte känna sig lite töntig.
Så i fortsättningen när jag missar att njuta av stunden ska jag tänka mig en liten Di Leva bredvid mig på trottoaren. Leva-perspektiv såhär lagom till arbetsveckans första dag.
Nu undrar ni
Nu undrar ni förstås varför jag tittar på Körslaget en lördagkväll.
Det gör jag med, säger jag då.
Fokusgrupp, någon?
Rock research
Jag älskar undersökningar. Jag tycker allra bäst om stora, kvantitativa undersökningar som ger tydliga svar på vad som är rätt och vad som är fel beslut. Jag får nästan gåshud av siffrorna som rasslar ut, som kan segmenteras och som talar om vad min målgrupp vill ha. Och skyddar min stackars lilla marknadschefsrygg från illvilliga dolkar.
Om det vore så enkelt ändå. Just idag påmindes jag om hur exekvering är a och o oavsett förhandstippning. Fråga 10 000 personer om de tycker bäst om Ted Gärdestads Satellit eller Carl Orffs Carmina Burana. Jag skulle kunna sätta ganska grova pengar på att den förra skulle sopa banan med den senare. Min magkänsla skulle dessutom även den gå på den förra. Ni fattar. Research och magkänsla säger samma sak. Homerun. Inget snack om saken. Lätt som en plätt.
Men så i Körslaget tävlar de tu mot varandra. Bengtzing mot Cans. Satellit mot Carmina Burana. Och eftersom det plötsligt dyker upp så många andra påverkansfaktorer – körledare, kostymering, sättning, ytterligare en låt och inte minst exekvering så piskar Orff Gärdestad och en långhårig hårdrockare folkets flicka Linda Bengtzing. Tvärs emot allt sunt förnuft, magkänsla och research.
Sensmoral; research är sällan idiotsäkert. Och ibland lönar det sig att inte spela safe. Jag och min stackars lilla marknadschefsrygg ska komma ihåg det.
(För protokollet så är Carmina Burana en riktig körklassiker och egentligen inte så revolutionerande. Men ändå.)
När lagom är bäst
Jag har jobbat med många internationella kollegor som skrattar gott (eller bara rått) åt den svenska strävan efter konsensus. Jag har också mött hjärnor som tycker att en tänker bättre än två. För att den tänker rätt.
Jag vill ändå agitera för den svenska modellen. Visst finns det risk för att det blir mellanmjölk som leverans när en idé eller ett format stötts och blötts tills majoriteten tycker att det är bra - fråga vilken byrå som helst om hur kul det känns när kunden krystat fram ett kompromissbeslut. Visst kan man förlora viktig tid med förankringsprocesser och intern införsäljning. Men nog är det lite förmätet att tro att en hjärna tänker bättre än två. Jag tror faktiskt att de svenska framgångarna i kommunikationssammanhang och andra sammanhang med för den delen kan ha mycket med vår mellanmjölksmentalitet att göra. Att det lönar sig mer att lyssna än att skrika. Och att det är de andras kunskaper som formar en framgångsrik helhet.
Jag kan ha så fel, såklart. Det finns ju übermänniskor med övernaturliga krafter.
Men det är mellanmjölken som säljer bäst.
Det svenska varumärkesundret eller alla borde ha en egen varumärkespolis
Interbrand har publicerat sin varumärkesrapport “Top performing European brands 2008″. Rapporten fokuserar på detaljhandeln men innehåller mycket matnyttigt för alla sorters branscher. Läsvärt för samtliga varumärkesnördar och andra med för den delen. Det gör heller inte ont när två av våra inhemska storheter återfinnes på topp-tre-listan:
- H&M – varumärkesvärde 10,4 miljarder euro
- Carrefour – varumärkesvärde 6,6 miljarder euro
- IKEA – varumärkesvärde 6,5 miljarder euro
Ett citat ur rapporten summerar snyggt mitt eget existensberättigande: “Companies that place high importance on managing the economic value of their intangible assets, and primarily their brands, consistently outperform basic economic measures.”
Det är ju det jag säger. Alla borde ha en egen varumärkespolis.
Var fan är mitt band?
SVT har gjort det igen. Var fan är mitt band som sänds på fredagkvällar är en klockren produktion med glimten i ögat. Ultrasköna Uggla kajkar land och rike runt för att casta medlemmar till sitt band. Han är ömsom rappt rolig, ömsom rart omtänksam och hela tiden bright. Och mysteriet med pilotglasögonen är äntligen löst.
Bättre personligt varumärkesbyggande än så får man leta efter.
Jag kanske ska pitcha in programidén “Var fan är min dejt?” till SVT.
En tagline till
Jag glömde en tagline. Kanal 5:s “Roligare TV” är både enkel och begåvad. Enkelt är ju nämligen ofta lika med begåvat.
Kemi
I USA har vi (med vi menar jag Match.com och förstås i förlängningen vårt allsmäktiga moderbolag IAC) en tjänst som heter Chemistry. En övre-högra-hörnet-produkt som utgår från tesen att relationer är kemi.
Och visst är det så. Utan kemi, inga gnistor. Utan kemi, inga barn. Utan kemi, risiga samarbeten. Utan kemi, begränsat engagemang. Kemi behöver däremot inte alltid vara påtaglig från första sekund. Kemi kan växa fram.
Men en räka är ingen hummer hur man än vänder på den. Om magkänslan inte tar sig efter hand så ska man lita på den. När det gäller kärlek, affärer och andra relationer.
Förmodligen världens bästa tagline
Taglines, payoffs, slogans – kärt barn har många namn. En bra kan lyfta ett varumärke högt över alla andra. En dålig kan lägga sig som en hinna av smuts och solka ner det mesta inom en överskådlig framtid. Och som alltid när det gäller kommunikation är det inte solklart vad kriterierna för bra eller dåligt är. Men om vi enas om att bra är något som stärker varumärket, ger det själ och samtidigt säljer så skulle jag vilja kora min egen favorit. Carlsberg.
Probably the best beer in the world.
Enkelt. Genomgående. Omvandlingsbart. Återanvändningsbart. Smart. Glimten i ögat. Probably the best tagline in the world.
Sedan finns det ju de man kommer ihåg snarare för att de INTE var världens bästa. Min favorit är golvfirman som på sina bilar för en sisådär femton år sedan stoltserade med Lagt golv ligger*.
Det får man hoppas.
*För de som inte var tv-oxar på den tiden så är det en parafras på det tvivelaktiga programmet “Lagt kort ligger” med Magnus Härenstam som gick i SVT mellan -87 och -90.
Aldrig får man vara unik
Brandchannels läsare har röstat fram Apple som det det varumärke som inspirerar dem mest. Aldrig får man vara unik.
-
helena ehnbom skriver ehnbomcom.com
Det handlar om kommunikation. Läs mer under om. -
månadens mantra
lyssna och du kommer att höra