Apropå att mäta sociala media
Varumärkesomnämnanden är vanligtvis ett mått på hur många gånger ett varumärke nämns – inte i vilket sammanhang eller med vilken tonalitet.
Ett bolag som heter Vitrue har etablerat ett eget index, SMI, social media index, som har resulterat i en lista över de mest frekvent nämnda varumärkena i sociala medier under (som jag förstår) december 2008. De säger själva att algoritmen är mer sofistikerad än bara frekvens, men till syvende och sist verkar det ändå som om frekvens är grundparametern. Ett trubbigt mått kan tyckas, och många anser också det är bättre att inte mäta än att mäta trubbigt. Det tycker inte jag. Så länge man mäter samma sak så kan man följa en utveckling. Bara man är medveten om vad det är man mäter.
Topp tio är är uppenbarligen fokuserad på amerikanska användare. Men i alla fall:
- iPhone
- CNN
- Apple
- Disney
- Xbox
- Starbucks
- iPod
- MTV
- Sony
- Dell
Att Apple som vanligt ligger med tre varumärken i topp är inte direkt någon kioskvältare. Men Disney och Xbox skvallrar om ung användning av sociala medier. Och jag tycker att det är lite spännande att det är teknikvarumärken som är överrepresenterade.
Men frågan är; är det viktigt att vara med på listan? Ja, det är det nog. Men det vittnar kanske snarare om hög varumärkeskännedom och produkter som ligger top of mind när man agerar i sociala nätverk än att man som varumärke skulle vara extra duktig på närvaro i sociala medier. Precis som samtalet gärna glider in på mat när man äter en god middag. Och styra onlinesamtalet kan inget varumärke göra. Man får nog snällt börja med att lyssna.
Bara 16% lyssnar på konsumenten online
Jag pratar mycket och gärna om att megafonkommunikationens era är slut, eller snarare att människor i egenskap av konsumenter nu har en alldeles egen megafon – internet. Då kan man tycka att det allra viktigaste för ett varumärke borde vara att lyssna till den omvända megafonen.
Men enligt AdAge visar en undersökning av CMO Council bland 400 beslutsfattare att bara 16% har ett system och rutiner för att lyssna på vad konsumenter säger om deras varumärke online i till exempel sociala medier. Som vanligt ligger FMCG-sektorn med giganter som P&G och Unilever långt fram med Social Media Labs och Word-of-mouth summits, men ändå – bara 16% arbetar aktivt med att mäta vad som sägs i sociala media.
Det har förstås flera orsaker. En orsak är att mun-till-mun och sociala medier inte är helt lätt att att mäta (den som kommer med den paketlösningen kan bli förmögen). En annan är att även om internet gör att mätningar blir mycket enklare och mer tillförlitliga så är det många som inte mäter överhuvudtaget eller mycket begränsat. Och då kan det förstås kännas som lite overkill att börja i den hyfsat svårgreppbara sociala media-änden.
Oavsett i vilken ände man börjar så är själva poängen att man lyssnar. Och förstår. Och pratar tillbaka på samma språk. Det som kommunikation alltid har handlat om. Snart kommer också många fler att lyssna till konsumenten online.
Det siffran 16% hälsosamt påminner mig om är att det här är, trots allt, bara början.
Hur tänkte man nu?
Ibland undrar jag lite över hur man resonerar över skissbordet. Som till exempel när nyrelanserade TV7 gjorde sin logga.
“Vi vänder oss till tjejer mellan 25 och 39 år. Vi gör en rosa logga.”
Jorå.
Ensam och i behov av bekräftelse
DN Söndag har en återkommande sida med spaningar som ligger på köksbordet med söndagskaffet. Idag handlar den om att feminismen blommar på bloggar. Bland andra uppmärksammas en av mina favoriter, Nina Åkestams Not another planning blog. Det är superkul. Även om jag personligen tycker att feminismen är en naturlig och integrerad del av hennes blogg snarare än att det är temat, om man nu nödvändigtvis måste kategorisera.
Det som däremot inte är så kul, eller jo, det är lite kul, fast på ett tragikomiskt sätt, är kommentarerna från Gertrude Aigner, relations- och individterapeut med 35 år i yrket.
Citat ett från Gertrude: – För mig visar intresset för bloggandet hur ensamma vi är i dag. Svenskarna lider av bekräftelsebrist och bloggen fyller det tomrummet.
Citat två: - När allt fler tillbringar sin tid på nätet och bloggar förlorar de en väsentlig sak, den riktiga kontakten med andra människor. Människan är ett socialt djur som behöver interagera med andra “in real life”.
Jag börjar som vanligt med en disclaimer: jag är part i målet, onekligen. Men ändå! Byt ut “tillbringar sin tid på nätet och bloggar” med att “läsa böcker” eller “skriva artiklar” eller kanske till och med “lära känna sig själv”. Förenklad metafor, men ni ser var jag vill komma. Sedan har jag nog aldrig riktigt tyckt att bekräftelsebehov direkt är liktydigt med att vara ensam, men så är jag inte terapeut heller.
Frilansjournalisten Timothy Thore Hebb som skrivit artikeln konstaterar dock också att det handlar mer än om ett bekräftelsebehov, det här med att blogga. Och det får vi verkligen hoppas, vi socialt utarmade varelser som tar till tangentbordet strax efter söndagskaffet.
Nu ska jag gå till parken och ha lite riktig kontakt med riktiga människor. Också.
PS. Jag hittade inte artikeln på DN.se, om någon ser den, hojta till så länkar jag. DS
En lördagspredikan
Jag tror jag har berört ämnet filter tidigare. Filter som kan stavas kärnvärden eller tagline eller själ eller något annat som gör att varmärken kan ta ett förslag eller en idé eller ett organisatoriskt beslut och trycka igenom det där filtret för att få vägledning. Filter är mycket bra att ha. De förenklar beslutsprocesser och underlättar konsekvens. Och ger faktiskt varumärket en slags själ.
Jag tror också mycket på principer. Och då menar jag inte principer principer, utan mer sätt att leva på (för att säga att man gör något av princip är otroligt ocharmigt). Man kanske snarare skulle kalla det för levnadsprinciper. Just idag tänkte jag av olika anledningar särskilt på den gamla hederliga kristna principen att göra mot andra så som du vill att de ska göra mot dig. Det är en mycket bra princip. Och en annan slags filter.
Kom ihåg att tio minuter av din tid kan vara värt mångdubbelt för någon annan. Kom ihåg att man möts igen. Kom ihåg att glada tillrop lyfter men sura kommentarer kan förstöra någons dag. Kom ihåg att hjälpa andra. Kom helt enkelt ihåg att vara schysst. Och kom ihåg att andra kommer ihåg. Både när du varit bra, men tyvärr kanske ännu mer när du varit dålig.
Man skulle kunna tro att det är söndag idag efter den här predikan. Men det är bara lördag. Amen till det.
Onlinepresidenten
Det stora blir liksom litet men ändå stort när Barack Obama har en egen Twitter-kanal. Man kan förstås ifrågasätta vem som skriver uppdateringarna och hur kontinuerlig användningen är, men ändå.
Onlinepresidenten svär eden för världens kanske historiskt sett mest icke-transparenta jobb och finns ändå där det är som mest transparent och där transparensen är som mest ifrågasatt.
Change var ordet.
Hej Only People!
Tillsammans med begåvade Anders Heidenberg och förstås lika begåvade Cia Otterström kör jag igång Only People – en reklambyrå som sätter online i mitten. Kanske inte helt otippat med tanke på min bakgrund.
Jag ska inte trötta er med en massa säljfloskler, men jag tycker fortfarande att det saknas en fullservicebyrå på marknaden som tycker att online är lika viktigt, om inte viktigare, än de traditionella medierna. Och som verkligen förstår hur online fungerar tillsammans med andra medier.
Jag kan förstås ha fel i att är ont om sådana byråer. Det är bara min upplevelse. Men jag har inte fel i att bolags förståelse för sin onlinenärvaro kommer att bli avgörande för deras framgång. Tidigare i vissa branscher, senare i andra. Men dock. Och vi kan både online och resten. Som min kollega Anders säger, B2P – business to people. Oavsett kanal.
Och så är jag mer än övertygad om att framtidens kommunikation kommer att handla om dialog med mottagaren. En dialog som nätet är en förutsättning för. Mätbarheten är en annan aspekt av online som blir allt viktigare. Det är förstås otänkbart att göra kommunikation som man inte kan bevisa att den funkar på nätet. Det borde gälla alla medier.
Vi kommer att blogga på onlypeople.se och använda vår webbplats som ett sätt att bli ännu bättre på online. Mitt skötebarn ehnbomcom.com kommer dock förstås att leva och frodas och fortsätta handla om varumärken, medier och kommunikation. Oftast online, men även offline.
Nog om detta. Det här ska bli kul. Hej Only People!
(Vårt kortsiktiga mål är för övrigt att bli Sveriges trevligaste byrå 2010. Vi misstänker att det finns någon som är liiiite trevligare än vi idag, även om vi inte är säkra.)
Hejdå Match.com
Efter nästan sex kärleksfulla, roliga och fantastiskt lärorika år som nordisk marknadschef på Match.com så var det i början på december förra året dags att göra någonting åt de där entreprenörsstickningarna i höger lillfinger som jag aldrig riktigt blev av med.
Match.com har varit min bebis. Jag var faktiskt som konsult den första på plats i Sverige, sedan kom världsklass-Johan som med säker hand navigerade oss mot marknadsdominans och strax därefter Gabriella Höglund som ingen arbetsplats klarar sig utan. Sedan Åsa, Peter och Peter och Anna och alla andra som gjorde Match.com till ett fantastiskt ställe att jobba på. Tack, tack, tack alla ni för alla måndagar som var roliga och spännande för att ni var där. Och för att ni och våra medlemmar gjorde att varumärket blev fyllt av kärlek. Vi ses ofta framöver ändå tycker jag.
Jag skulle kunna tacka en massa andra människor på Match.com för att jag har blivit smartare, ödmjukare, roligare (?), mer excelfascist och mer erfaren än jag var innan, men nu är ju det här inget sentimentalt tacktal. Det är ett hejdå till en resa som blev tusen gånger roligare än jag någonsin kunnat tänka mig.
Nu börjar en ny resa, igen som entreprenör men denna gång som konsult. Reklambyrån Only People ser dagens ljus lite mer officiellt idag än tidigare. Mer om detta senare. Men till Sveriges ledande varumärke inom nätdejting och dess medarbetare vill jag säga hejdå. Och vi ses igen.
Mer kärlek!
Glada strumpor
Via Johans Messenger-status (ibland surfar man underliga vägar) hittade jag till Happy Socks. Fullt med glada strumpor i alla regnbågens färger. Föredömligt enkelt och roligt. Får till och med strumpultrakonservativa mig att överväga lite sötare fötter. I alla fall på helgerna.
Det enda jag saknar är strumptricket “köp fem, betala för fyra”. Jag går alltid på den enkla.
Att pissa på tallfället
Jag tror att många i december 2008 fick om inte riva så i alla fall revidera de marknadsstrategier, budgetar och planer man (eventuellt) hade på bordet från tidigare under hösten. Jag tror också att många landade i slutsatsen att göra det som funkar och strunta i resten. Klokt så. Och om man inte tidigare har brytt sig om att mäta vad som funkar så är det verkligen dags att göra det 2009.
Men det är också dags att pissa på tallfället (passa på tillfället), som min far skulle ha sagt. Gasa om man har möjlighet. Inte bara hämta hem stensäkra investeringar eller DM-kampanjer med kort horisont. Utan när media får anpassa priserna till verkligheten så kan det vara begåvat att lägga en slant på långsiktigheten och kanske jobba med kommunikation som klarar att parallellköra direktförsäljning med konsumentdialog, konsumentrelation och varumärkesupplevelse. Svårt, men knappast omöjligt.
Det ska bli spännande att se vilka som gasar och plockar den lågt hängande frukten därute. Jag återkommer i frågan när året blivit lite äldre.
-
helena ehnbom skriver ehnbomcom.com
Det handlar om kommunikation. Läs mer under om. -
månadens mantra
lyssna och du kommer att höra