Ge fan i frallorna
För några veckor sedan var jag på Stenungsbadens Yacht Club. Nyrenoverat, New England-stuk, Gant-butik i lobbyn och morgonrockar med emblem på. Man har jobbat bra med premiumkänslan. Lite barnsjukdomar, men på det stora hela en trevlig upplevelse. Ända tills vi kom till frukosten.
Allvarligt. Det känns som om det förtar premiumkänslan en aning att knö upp en handskriven skylt med det inte särskilt subtila budskapet att man ska ge fan i att ta med frallor från frukosten. Förslag: ta istället höjd i rumspriserna för en eller annan försvunnen fralla från frukostbuffén. Det är inte värt att lägga en massa krut på varumärket om man tänker förstöra det med pekpinneskyltar.
Ett alternativ kan vara att tillsätta en frallvakt. Men ta bort skylten.
Världens konstigaste högtid
Det finns knappast någon högtid så förknippad med varumärket Sverige som midsommar. Jag vet inte hur många gånger jag har förklarat för amerikanska eller europeiska kollegor hur det där med midsommar funkar. Och så drar man de allra konstigaste grejerna; ett kristet kors med blommor på, ritualdans i grodläge, sprit smaksatt med grönsaker, rå fisk och gräs under huvudkudden. Det är ju ganska grundläggande att man vill hitta några enkla budskap eller värden att hänga upp sin kommunikation på. Och konstigheter är lätta att komma ihåg.
Det svenskaste svenska varumärket, IKEA, drog tillsammans med King det hela till sin spets för några år sedan i en tysk kampanj. Om jag någon gång har gjort mig skyldig till att överdriva konstigheterna med svensk midsommar så är det faktiskt ingenting mot vad IKEA och King gjorde. Minns jag inte helt fel så blev delar av kampanjen stoppad. Kanske tur det med tanke på hur stor del av turismen som kommer från Tyskland.
För skulle man filma en medelmåttlig svensk midsommar så är det nog mest mat, dryck, sång och familj. Som vilken fest som helst. Med lite högre tolerans för att äta utomhus i duggregn och kyla. Men det blir ju inte en riktigt lika bra historia.
Glad midsommar!
Det kom ett sms
Några av de stora varumärkena har kommit igång med sin sms-kommunikation. Eller sms-reklam som det faktiskt för det mesta är. Jag får med sviktande regelbundenhet sms från Åhléns och från Telenor. Vilket i sig är bra, det är roligt och modigt att i alla fall någon försöker testa den kanal som alla siar om.
Men sms-kommunikation måste vara det svåraste av discipliner. Mina förväntningar när det plingar till i mobilen är att det är en vän som har något trevligt att säga. Om det istället är det ett varumärke som har något att sälja med raden “idag startar rean med upp till 50% rabatt” så har jag svårt att värja mig för känslan av irritation och kanske ett uns besvikelse. Då kan man liksom inte vinna.
För att vinna måste man bli en vän som har något att erbjuda. Kommunicera personligt. Ha ett erbjudande som är så hett att jag känner mig utvald. Möjligen informera som saker som verkligen intresserar. Segmentera och individualisera. Alternativt flytta sig fem eller tio år fram i tiden när sms som distributionskanal är så vanlig att man inte blir irriterad. Eller besviken. För känslan besviken känns inte som den ultimata förutsättningen för en spontan svängom på rea-golvet. 50% eller ej.
-
helena ehnbom skriver ehnbomcom.com
Det handlar om kommunikation. Läs mer under om. -
månadens mantra
lyssna och du kommer att höra