Konst utan ram
Washington Post gör ett underbart experiment och ställer en världsberömd violinist i tunnelbanan att spela för massorna. Hur många kommer att stanna? Hur mycket pengar kommer han att tjäna? Vad är en konstnär utan sitt sammanhang? Hur känner han som i vanliga fall blir ofantligt irriterad på en hostning i ett fullsatt konserthus när folk flackar med blicken när de ser honom? Eller rätt och slätt ignorerar honom?
Utan att avslöja för mycket så kan jag konstatera att det inte alltid hjälper att vara högljudd. Och att format och paketering spelar roll. Visst krävs det en bra produkt. Men den klarar sig inte alltid på egen hand. Mycket läsvärt om betydelsen av sammanhang.
(Tipstack till mpawlo via Twitter.)
comments
Leave a Reply